Underbart, eller vad?

Ja, hur ska man egentligen beskriva det?... Man går o tränar med hundarna o styrs ju givetvis av de andra som tränar på samma tid o plats, men även av regler o allt annat runtomkring! Jag får en känsla av att utvecklingen i träningen går i snigelfart o knappt går det framåt alls... "All träning ska ske på ett positivt o lekfullt sätt, inga tuffa tillrättavisningar o skäll".. Så sägs det o ja håller på att bli galen! Hur ska man då kunna hålla motivationen uppe o känna att träningen faktiskt gör nån nytta? Jo, det har ja fått svar på!! Ett underbart 2013 började med ett meddelande på FB! Det va den underbara Jeanette som bjöd in till ett träningspass tillsammans med henne o en kompis i Halmstad hundarena:) Tur som ja har fanns det inga planer för dagen, så jag packade in hundarna i bilen o körde mot Halmstad. En känsla av lycka när ja gick innanför dörrarna till arenan o möttes av en härlig kram o underbara människor! Det går inte att beskriva den känslan som uppstod hos mig när ja såg dessa tjejer träna sina hundar! Vilken kontakt, kommunikation o lycka det fanns på planen! O yes! Äntligen kändes det som att tillrättavisningar visst hör hemma i träningen. Tack underbara Jeanette o Hanna för all den motivation jag fick med mig från er träning o känner att ja nu e full med motivation o känner att nu är det bara att köra gasen i botten vad gäller hundträningen:) Och tjejer, ni vet vart ja vänder mig när ja har problem o behöver hjälp :) Tusen tack!!