måndag 17 juni 2013

En liten Jeanette på axeln!!

Aha!!, nu har det äntligen tänts en lampa ovanför huvudet ( sådär som på alla genier )... Helt otroligt... Här har man kämpat, kämpat och kämpat för att få lydnaden att sitta med Santo! Och givetvis har jag tragglat den om och om igen på brukshundklubben i hopp om att det det bara skulle fungera en vacker dag! Har vänt mig till alla möjliga människor för att få tips och ideér (från de som tränar för skojs skull till de som tävlar IPO3). Vad jag inte tänkte på var hur jag själv tillslut tyckte det var pest och pina att träna lydnad med hund och vad tycker då inte han som går där bredvid och ska prestera när matte aldrig är nöjd?!?! Det var då som det dök upp en liten Jeanette på min axel som påminde mig om vad Jeanette sa till mig då vi var och tränade lydnad tillsammans med härliga hundar och människor i Halmstad i början på året! Har du kul med din hund? Snacka om att ha tappat det viktigaste redskapet jag nånsin kommer ha när jag tränar hund! Här gick jag och malde lydnad som skulle vara på ett visst sätt och göras på samma ställe, jag hade grävt ner mig i en grop!! Fungerar inte lydnadsträningen på klubben så SKIT i och träna den där, ta det på promenaderna istället! Jag valde att lägga ner allt vad som hade med lydnadsträning i 5 dagar, dessa dagar ägnade vi oss bara åt att ha kul! Vi åkte till skogen och spatserade, vi letade fram alla våra leksaker och tog med dem ut när vi gick, vi pussades och kramades, och vi vände våran gemenskap till något roligt istället! Vilken hund det blev!! energisk och glad, helt överlycklig när man kom hem genom dörren ;)Vi körde tre dagar då promenaderna i stort sett bara gick ut på att berömma för kontakt, åhh vad snabbt det gick för honom att förstå! Nu smygstartade jag med lite lydnad på promenaderna såsom fot, sitt och ligg. Vad mycket roligare det var nu! Snabbt som attan lärde han sig att lyssna och lyda! Vi la på lite inkallningar, platsliggning, mm. Och yngefär här någonstans gick ljuset upp för mig vilken fantastisk hund jag faktiskt har!! Tack underbara Jeanette!! Min lilla Jeanette kommer jag bära med mig på axeln i fortsättningen!!

onsdag 2 januari 2013

Underbart, eller vad?

Ja, hur ska man egentligen beskriva det?... Man går o tränar med hundarna o styrs ju givetvis av de andra som tränar på samma tid o plats, men även av regler o allt annat runtomkring! Jag får en känsla av att utvecklingen i träningen går i snigelfart o knappt går det framåt alls... "All träning ska ske på ett positivt o lekfullt sätt, inga tuffa tillrättavisningar o skäll".. Så sägs det o ja håller på att bli galen! Hur ska man då kunna hålla motivationen uppe o känna att träningen faktiskt gör nån nytta? Jo, det har ja fått svar på!! Ett underbart 2013 började med ett meddelande på FB! Det va den underbara Jeanette som bjöd in till ett träningspass tillsammans med henne o en kompis i Halmstad hundarena:) Tur som ja har fanns det inga planer för dagen, så jag packade in hundarna i bilen o körde mot Halmstad. En känsla av lycka när ja gick innanför dörrarna till arenan o möttes av en härlig kram o underbara människor! Det går inte att beskriva den känslan som uppstod hos mig när ja såg dessa tjejer träna sina hundar! Vilken kontakt, kommunikation o lycka det fanns på planen! O yes! Äntligen kändes det som att tillrättavisningar visst hör hemma i träningen. Tack underbara Jeanette o Hanna för all den motivation jag fick med mig från er träning o känner att ja nu e full med motivation o känner att nu är det bara att köra gasen i botten vad gäller hundträningen:) Och tjejer, ni vet vart ja vänder mig när ja har problem o behöver hjälp :) Tusen tack!!